Tobakens historia
Redan 400 år f.kr. lär indianerna ha använt tobak. Tobaken användes på många olika sätt, oftast i samband med riter, sluta förbund, svära trohet inför strid etc. För t.ex. Cherokeeindianerna ingick tobaken i nästan varje skede av livet.
I Europa började man inte använda tobak förrän Christoffer Columbus återvände från Amerika. Tobaken och dess olika användningsområden beskrevs regelbundet då amerikafararna återvände hem. Till Frankrike fördes tobaken av Jean Nicot, som var en fransk diplomat, det är efter honom som tobaken har fått sitt latinska namn, Nicotina Tabacum.
När tobaken kom till Europa användes den främst till medicinskt bruk, med skiftande resultat. Tobak som njutningsmedel spreds framförallt av soldater under de stora krigen.
I Sverige nämns tobak för första gången i tullräkenskaper år 1601 varefter det blev en viktig importvara. I Sverige blev handeln med tobak monopol redan 1641. Under 1700-talet skulle alla städer i Sverige avsätta jord för tobaksodling. Den sista Svenska odlingen upphörde så sent som 1964. Kampen mot tobaksbruket har gamla anor i Sverige. 1886 bildades i Stockholm en förening vid namn Tobakskämpen. Namnet ändrades sedan till Bort med tobaken. Under första hälften av 1900-talet försökte man bekämpa tobaksbruket utifrån moraliska värderingar och i nära anknytning till nykterhetsrörelsen. Under andra hälften av 1900-talet bedrevs arbetet mot tobaksbruket utifrån hälsomässiga skäl och de första tunga vetenskapliga rapporterna om sambandet mellan rökning och lungcancer kom ut.
1973 (Socialstyrelsen) kom den första statliga tobaksutredningen. 1981 (Socialdepartementet) kom den andra, vilken fick det tobaksförebyggande arbetet i Sverige att få en större statlig finansiering. Den tredje tobaksutredningen (Socialstyrelsen) kom 1990 och blev grunden för de riksdagsbeslut vilka under åren 1993-1997 till skapade vår svenska tobakslag.
Idag ingår tobaken i de 11 folkhälsopolitiska målområdena som är utgångspunkten för Sveriges folkhälsoarbete